Christian i Norge

Denna vecka får de två andra musketørerna klara sig utan mig. Istællet ær jag i Norge och ska fotografera min fars øgon.

Jakten på professorn går dåligt men vi hyser større hopp till kontakten på Sødertørn. Vi ska hursomhelst besøka universitetsbiblioteket under den kommande veckan och har dessutom planerat in att sjælva førelæsa før klassen om øgonfærg då vi i dagslæget har goda kunskaper om detta.

Eftersom vi ska skriva varsin uppsats har jag nu børjat skriva det førsta utkastet till min som ska vara inne næsta vecka. Vi måste dock fatta ett beslut om hur vi ska bredda projektet beroende på resultaten från universitetsbibliotket. Kategoriseringen av øgonfærg verkar dessutom ha tappat betydelse før det teoretiska arbetet utan kan istællet bli en del av vår slutprodukt længre fram. Den førefaller dock onødig nær vi inte kan få ngt tillskott från den. Før att på riktigt kunna anvænda den i informationssyfte skulle vi behøva titta på 1000-tals mænniskors øgon och æven gå tillbaka och se på deras slæktingars øgon. Vi skulle æven behøva titta på kusiners och syskons øgonfærger før att sjælva kunna dra några slutsatser. Det skulle næmligen varken kunna styrka eller motbevisa några hypoteser om hur generna samverkar.

Att sjælva kunna utarbeta en modell verkar vara ett ønsketænkande och endast genomførbart med ett gigantiskt forskarteam, stora ekonomiska resurser och en tidsram på flera år då det skulle kræva analyser av genomet hos samtliga individer samt ett enormt dokumentationsarbete.